Skip to content

För ett tillgängligare Göteborg

juni 4, 2011


Idag gick Tillgänglighetsmarschen av stapeln i Göteborg. Manifestationen blev till en verklig folkfest med bred uppslutning och stort engagemang. Jag var en av huvudtalarna och passade på att ge uttryck för både visioner och konkreta förslag för hur Göteborg kan bli en tillgängligare stad:

Tal vid Tillgänglighetsmarschen i Göteborg den 4 juni

Förra sommaren deltog jag i vad som skulle kunna beskrivas som den amerikanska motsvarigheten till Tillgänglighetsmarschen; The Disabilities Rights March i Washington. Det var en mäktig känsla att tillsammans med tusentals andra vandra eller rulla upp mot Capitol Hill, samma väg som Martin Luther King, Jr. en gång vandrade.

Jag fick senare möjlighet att samtala med den amerikanske senatorn Tony Coelho som var den drivande kraften bakom den amerikanska funktionshinderlagstiftningen; Americans with Disabilities Act från 1990. Det är inspirerande och lärorikt att få träffa människor som varit del av ett viktigt historiskt skeende. Han berättade om hur de arbetat och tänkt kring diskriminering och rättigheter, om kamp och stolthet, men även om vad de hade kunnat göra annorlunda.

Americans with Disabilities Act har till viss del stått som förlaga för den svenska lagstiftningen om enkelt avhjälpta hinder. Denna lag innebär ju att publika lokaler och allmänna platser ska göras mer tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Diskussionerna om vad som är enkelt avhjälpta hinder, om vad som är fysiskt och ekonomiskt möjligt att genomföra pågår för fullt.

Vi vet att det inte är rimligt att jag skall driva min lokala espressobar i konkurs genom att tvinga dem installera en hiss. Därför pratar vi om ”enkelt avhjälpta hinder”. Men om man däremot talar om stora organisationer såsom SJ eller Göteborgs Stad, som omsätter miljarder skall nivån på tillgänglighetsanpassningen ligga långt över ”lätt avhjälpta hinder”. Det måste vila ett större ansvar på den som har stora möjligheter. Vi kan kalla principen ”anpassning efter förmåga”. Jag är helt övertygad att vi skulle nå mycket längre med denna strategi.

Som några av er säkert vet är jag sedan årsskiftet kommunalråd för Kristdemokraterna i Göteborg. Det är ett otroligt intressant uppdrag och det ger mig möjligheter att påverka stadens utveckling även när det gäller tillgänglighetsfrågor. Men man blir frustrerad av att se hur långsamt och trögt arbetet i vissa avseende går och att ett tillgänglighetsperspektiv inte är någon självklarhet. Nyligen krävde jag tillsammans med Alliansen att stadens skulle inkludera ett Tillgänglighetsperspektiv i alla beslutsunderlag. Förvånande nog sa socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet nej till detta. De rödgröna verkar istället vänta på rättsfall för att se vad de är skyldiga att genomföra. Varför det? Om Göteborg skall vara en välkomnande stad för alla, då duger det inte med en hållning som innebär att vi skall behöva släpas till domstol för att få veta vilken lägstanivå vi kan hålla. Var finns framåtandan?

I Kristdemokraternas förslag till stadens budget har vi ett förslag om att inrätta en ”head hunting-funktion” som ska aktivt hjälpa fler personer med funktionsnedsättning till en anställning.  För mig är detta ett exempel på nytänkande och framåtanda.

I morgon är det dags för Regnbågspromenaden i Göteborg. Det finns många likheter mellan Regnbågspromenaden och Tillgänglighetsmarschen. Båda evenemangen syftar ju till att uppmärksamma människor som av olika anledningar åsidosatts eller diskriminerats i samhället.

Tänk om vår Tillgänglighetsmarsch skulle fokusera mindre på hinder, mer på möjligheter, mindre på höga trottoarkanter och mer på stolthet över de hinder vi har överkommit. Tänk om vi kunde utmärka oss genom att sätta glädjen och stoltheten i centrum. Tänk om vi kan lägga fokus på vad vi som funktionsnedsatta kan, snarare än på vad vi inte kan. Jag tror att en sådan inriktning skulle ge mer energi till kampen för alla oss som vill arbeta för ett tillgängligare Göteborg.

Nästa år vill jag gå med i Göteborgs Disability Pride, där vi är stolta över vad vi kan, och visar det!

Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. Emma Johansson permalink
    juni 7, 2011 9:16 e m

    Hej David. Emma Johansson här och utifrån våra tidigare debatter i tillgänglighetsfrågan måste jag ju bara lämna en kommentar: Hur kan man först uttala sig mot en tillgänglighetslagstiftning och sedan gå med i en demonstration för densamma. Nu får du bestämma dej!

  2. juni 8, 2011 7:27 f m

    Hej David! Du föreslår att vi slutar att protestera mot att tiotusentals människor dagligen diskrimineras i Sverige utan påföljd? Du tycker att det är bättre att vi istället gör en parad där vi sitter med våra virkade filtar i knät och visar oss stolta över vad vi kan?

    Jag ska berätta vad jag är stolt över. Jag är stolt över alla oss människor i landet som har fått nog av att ”se möjligheter” istället för hinder. Som i nio år gått Marschen för tillgänglighet och skrikit med sina lungors fulla kraft ”Handling riksdag och regering – ingen mer diskriminering!”. Människor som inte visar förnöjsamhet med sin situation, men som istället kräver sin rätt. Det är stolthet. Det, mer än något annat, ger mig energi till kampen för oss alla som vill arbeta för ett tillgängligare Sverige.

  3. juni 8, 2011 9:12 f m

    Hej!

    Emma: jag gick med i marschen för att hålla tal som kommunalråd i Göteborg. Man kan vara för tillgänglighet och mot en diskrimineringslag. Om du tittar runt lite så kommer du att se att jag har gjort mest av alla i Göteborgs kommunstyrelse för att öka tillgängligheten.

    Gunilla: jag hoppas att vissa av oss kan göra mer än att virka, men det finns faktiskt en hel del som sysslar med den typen av verksamhet. Förringa inte dem. Du får gärna fortsätta att skrika och skandera, jag har valt en annan väg.

  4. Marian permalink
    juni 8, 2011 10:50 f m

    ”Man kan vara för tillgänglighet och mot en diskrimineringslag.” Visst kan en vara det. Men med den inställningen tycker jag inte att du borde delta i en marsch vars enda politiska krav är att diskriminering klassas som just diskriminering.

  5. Marian permalink
    juni 8, 2011 11:08 f m

    Skrev tyvärr fel, här är det jag ville säga:

    ”Man kan vara för tillgänglighet och mot en diskrimineringslag.” Visst kan en vara det. Men med den inställningen tycker jag inte att du borde delta i en marsch vars enda politiska krav är att otillgänglighet klassas som just diskriminering.

  6. juni 8, 2011 6:46 e m

    Hej Marian, jag gick som sagt med för att hålla ett tal som kommunalråd,
    Men jag vill ändå passa på att säga att ”marschen för tillgänglighet” borde ha full tillgänglighet som mål,
    inte en lagstifning. Ibland undrar jag vad som är viktigast, målet eller medlet?

  7. Marian permalink
    juni 9, 2011 10:21 f m

    Du säger själv att din ”väg” är inte densamma som Marschens. Konsekvensen som politiker borde förstås bli att avstå från medverkan.

    Ditt sätt att agera tycker jag är som att delta i Påskuppropet och sen hålla ett tal om att sjukförsäkringssystemet fungerar bra och att det inte behövs någon ny lagstiftning. Det tycker jag är att strunta i – och istället utnyttja – de övriga deltagarnas engagemang. De är där för att tillsammans föra fram ett politiskt krav. Du är där för att berätta att de har fel och stärka ditt eget varumärke med hjälp av deras kamp.

  8. Petronella permalink
    juni 10, 2011 2:14 f m

    Varför uppmanar du inte eleverna på Hammarkulleskolan att se det positiva i att de har en dator per tre elever? Den retorik du använder i det inlägget hade jag hellre sett i det här.

    https://davidlega.wordpress.com/2011/05/23/uppenbart-orattvist/

  9. Uppenbarligen mer insatt permalink
    juni 16, 2011 12:52 f m

    Denna länk säger allt om din okunskap när det gäller otillgänglighet som diskrimineringsgrund, David: http://fulldelaktighet.nu/?p=1402 Läs texten igen, David, för det behöver du.

    Och den visar också på hur du motsäger dig själv! I ditt tal här ovan säger du:
    ”Vi vet att det inte är rimligt att jag skall driva min lokala espressobar i konkurs genom att tvinga dem installera en hiss.”

    I svaret på det länkade debattinlägget skriver du:
    ”Därför säger jag nu för sista gången innan valet att jag tror att en antidiskrimineringslagstiftning i realiteten kommer att innehålla så många skälighetsklausuler och undantag att den blir en papperstiger och inte i närheten av den amerikanska i effektivitet. Jag tror därför att en motivationslag blir mer effektiv.”

    Hur är det nu med Hans Ytterbergs utredning, David, är den för mjäkig, som du påstod hösten 2010, eller kommer den att kunna driva din lokala espressobar i konkurs? Har du ens läst Hans Ytterbergs utredning? Jag tvivlar starkt på det.

    För hade du gjort det hade du också uppmärksammat vad forskning inom exempelvis sociologi och praktisk erfarenhet av diskrimineringslagstiftning säger: Lagstiftningens preventiva effekt. Meningen är inte och kommer aldrig att vara att den lokala espressobaren, som diskriminerar dig vare sig du vill det eller inte, ska tvingas slå igen. Men då den lokala espressobaren, precis som alla andra näringsidkare, har rätt att göra avdrag för ombyggnationer och dessutom har/har haft alla möjligheter att slå ut kostnaden (som jag tror är betydligt mindre än vad du föreställer dig) på flera år, och trots detta inte gjort ett smack – detta även trots föreskrifterna om EAH – har jag svårt att se förmildrande på den. Varför vill du göra det? Du spelar därmed boll på en planhalva som du ngt så in i helvete tycks vilja vara på, men aldrig kommer att tillhöra.

    David, detta med kostnader, ”att behöva slå igen” och dylikt snack. Har du roat dig med att tänka historiskt på grupper i samhället som samhället aktivt arbetat för att sluta diskriminera? ”Ja, alltså det är ju fint om kvinnor får rösträtt, men det kommer ju att kosta ENORMA summor pengar! Tänk på alla vallokaler som måste byggas om! Tänk på alla stackars BARN som kommer att LIDA när deras mödrar sladdrar iväg för att rösta!”

    Det förefaller otroligt att du, som varit i USA, kan vara mot en liknande lagstiftning i Sverige. Kanske bör du fråga dig varför många ser det som att du gör dig själv en björntjänst när du sviker din egen grupp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: