Det är egentligen ingen som vet hur många det är som bor i Soweto. Siffrorna säger allt från 700.000 eller 1, 3 eller 5 miljoner beroende på vem man frågar. Namnet kommer från början från kåkstad på engelska, Township, som låg sydväst om Johannesburg- SO(outh)WE(st)TO(wnship).

Idag har vi mest hälsat på alla som jobbar med fotbollsprojektet Blitz Academy, installerat oss på vandrarhemmet mitt i Soweto och nu blir det läggdags efter en lång flygresa.

Jag skulle nog inte promenera runt här själv, men det känns riktigt tryggt när vi är här med våra sydafrikanska vänner som själva bor inne i kåkstaden. Det är en otrolig känsla att uppleva ett ställe som Soweto inifrån, istället för att vara en turist. Imorgon börjar arbetet med ledarutbildningar och vi kommer förhoppningsvis att träffa Sowetos eget Grunden BOIS, deras första lag för personer med utvecklingsstörning. De kallar sig själva för Soweto Grunden! Lite häftigt

Bilderna visar Soweto som sträcker sig så långt man kan se och åt alla håll, samt vårt halvbyggda vandrarhem som har vart halvfärdigt i massa år redan.

Efter en bra resa kom vi fram till Soweto i morse! Efter en snabb titt på vandrarhemmet där hela gänget bor insåg vi att det inte skulle funka med rullstolen så nu blir det en liten biltur för att hitta ett hyfsat bed&breakfast där en rullstol kommer in på toaletten
Jag ser verkligen fram mot veckan med massa möten med spännande människor och att få lov att uppleva Soweto på riktigt!

Vad kul att du satsar på politiken, men VARFÖR valde du Kristdemokraterna?
Det är nog den vanligaste frågan jag har fått de senaste veckorna, och det är intressant, dels varför jag valde Kristdemokraterna, men dels varför frågan återkommer så ofta och ställs av så många. Hade den kommit upp lika ofta om jag valt Moderaterna eller Socialdemokraterna?
Det är något med kristdemokratin som gör att många blir förvånade. En vanlig efterföljande kommentar är nämligen: ”Jag visste inte att du är kristen”. Många verkar tro att man måste vara det för att dela de grundläggande värderingar som Kristdemokraterna har.

Ska jag vara riktigt ärlig så hade nog jag också den förutfattade meningen. Först efter att jag läst på i partiprogrammet vad Kristdemokraterna faktiskt tycker och vill arbeta för, istället för att bara läsa vad andra skriver att vi tycker, insåg jag att det jag har föreläst om de senaste tio åren är precis detsamma som kristdemokratins värdegrund bygger på.

Mitt mål har alltid varit att ge människor en tro på sin egen förmåga och jag är säker på att alla kan utvecklas – mycket längre än vad vi själva en gång trodde var möjligt. Ingen människa kan utvecklas ensam. Vi föds och lever tillsammans med andra i ett ömsesidigt beroende.

Därför är det min övertygelse att:
– Om föräldrar får hjälp med att lära sig att vara bra föräldrar på ett positivt och stöttande sätt, utan pekpinnar och tillrättavisanden så blir de trygga. Trygga föräldrar ger trygga barn.

– Om jag får rätt blandning av kärlek och stöd, men också krav och beröm av människor i min omgivning så ökar sannolikheten att jag får en stabil plattform att stå på i mitt liv. Det är även mitt eget ansvar att förvalta min utveckling efter bästa förmåga, inte bara alla andras.

– Om jag får hjälp med det jag inte klarar på egen hand, så kan jag göra det jag är bra på. Ingen kan bli bäst på allt, men alla kan bli bra på något. Med hjälp av personlig assistans så kan jag ha en naturlig plats i samhället som alla andra. Jag kan ha ett arbete.

Utan att ha en kristen bakgrund, så fann jag alltså att mina värderingar helt överensstämmer med Kristdemokraternas. Jag har använt ord som eget ansvar, personlig utveckling, krav och beröm. Kristdemokratin använder ord som värdeorientering, subsidiaritetsprincipen, personalism och ofullkomlighetstanken.

I ofullkomlighetstanken; att ingen människa eller organisation är fullkomlig, ligger en enorm potential. Vi kan välja att förvalta och utveckla våra resurser, men i vissa lägen behöver vi alla hjälp för att kunna nå längre.

Jag har haft mycket tur i mitt liv. Jag har haft turen att både få stöd och krav hemifrån, men också från lärare, sjukgymnaster och tränare. Jag brukar se på krav som långsiktig snällhet, då kraven får mig att nå längre. Jag har haft förmånen att få representera Sverige i flera mästerskap och Paralympics. Jag har fått möjligheten att driva mina egna företag och föreläsa för över hundratusen människor de senaste åren.

Jag har alltid arbetat för att fler ska få möjligheter att utvecklas i sina egna liv. Nu är det dags för mig att byta arena till politiken.

Här skriver jag under medlemskortet tillsammans med Göran Hägglund

Den sista tiden har vi jobbat riktigt hårt med LegaWear inför den sista mässan i USA för 2009. På torsdag åker jag och Andreas till Atlanta för Abilities Expo. Riktigt spännande, jag har inte varit där sedan 1996 och mitt första Paralympics. Jag kommer aldrig att glömma den simhallen.

När vi nu åker dit igen är det ett helt annat läge, både personligen och hur situationen för handikappidrotten har förändrats världen över. Jag är inte längre en idrottare, utan en föreläsare och entreprenör. Handikappidrotten är erkänd som elitidrott.

Nästa steg blir att påverka vad som händer härnäst. Personligen tror jag att LegaWear kommer att lyckas visa att kläder också kan innebära livskvalitet. Att få möjlighet att klä sig snyggt, rätt i rätt sammanhang även om man sitter i rullstol. Även i USA är vi ensamma på denna nya arena. Men när det gäller f-hindrade tror jag att vi närmar oss ett genombrott även om man inte idrottar. Marcy Lovett på bilden nedan är covergirl för nya Chloe Magazine som släpps över hela USA. Hon är revisor och arbetar i Los Angeles, utan att ta några medaljer överhuvudtaget. Alla människor kan utvecklas utifrån sig själva, det handlar inte bara om guld. Och visst är hon snygg i sin nya LegaWear kostym?

Jag fick precis en film från BNI och prisutdelningen Årets Affärsnätverkare. Se mig, Bicky Chakraborty och Sven Otto Littorin med flera:

Idag är jag på väg till Stockholm för att föreläsa för ICA. De är precis inne i ett projekt ”Vi kan mer”, där mellan 500 och 1000 personer med utvecklingsstörning ska få möjlighet att arbeta i butiker över landet. På samma gång vill de hjälpa till att förändra våra attityder och fördomar genom några reklamfilmer och den nya praktikanten Jerry. Nivån, humorn och syftet med filmerna tycker jag är helt suverän, där man vågar tänja på gränserna lite mer än vad är gjort tidigare. Eller vad tycker ni?

Humor har alltid varit ett bra sätt att avdramatisera viktiga problem. För några år sedan var jag med i TimeOut på TV4, då passade jag och Robert Gustafsson på att avdramatisera lite också

Jag tycker att det är otroligt viktigt att uppmärksamma personer som agerar som bra förebilder och inspirerar oss andra. Därför är det nu dags att återigen dela ut priset Årets Förebild.

Det startade förra året när Therese Albrechtson och jag ut ett gemensamt delade ut ett pris som vi kallade Årets Förebild 2008. Tanken är att det ska gå till en person som fungerar som en inspirationskälla för andra genom sitt agerande. Priset gick till Christoffer Lindhe, handikappidrottaren som slog igenom i Paralympics. Nu är det dags igen, vem tycker du är en bra förebild för oss andra? Det kan vara en entreprenör, idrottare, talare eller något helt annat. Funktionshindrad eller inte

Maila ditt förslag till sanna@vagavardavinn.se innan den 2 nov. Priset delas ut av mig och Therese Albrechtson.

Christoffer Lindhe får priset Årets Förebild 2008

Jag har legat förkyld hela helgen och idag, så jag hann inte skriva ner tankar om priset jag vann som årets affärsnätverkare av BNI.

Därför skickar jag istället med en artikel jag skrev till mässtidningen i Göteborg förra året. Inte helt nytt, men mina värderingar är desamma!

——–

Att mötas är en möjlighet, men det innebär även ett ansvar

Jag har alltid älskat att möta andra människor. Det är något av det roligaste som man kan göra, men jag tror att det även är något av det mest givande. Att det alltid finns något nytt att lära sig i ett möte, oavsett vem eller vilka man möter, är en av mina ledstjärnor i livet.

Som barn formas vi av alla de möten som dyker upp. Jag passade på att titta lite på Finnkampen på Ullevi när den avgjordes i Göteborg i september och jag blir verkligen glad när jag ser våra nya världsstjärnor som Klüft och Kallur ta sig tiden att prata med och skriva autografer till alla de barn som väntar i timmar för att få en glimt av sina idoler. Detta märks knappt i TV, då nästa gren redan börjat, men jag lovar att de mötena aldrig kommer att glömmas, precis som jag aldrig själv glömmer mina möten med mina gamla idoler. Möten formar oss.

Som gammal idrottare var mina dagliga möten med tränare och lagkamrater alltid otroligt viktiga. Nu för tiden möter jag tusentals människor varje månad som föreläsare, stående på scenen, för att förmedla ett budskap. Vi möter folk varenda dag i dagens samhälle. I våra yrkesroller, på mässor, hemma med familjen eller när vi är lediga på stranden. Oavsett vilka typer av möten det handlar om, tror jag det är otroligt viktigt att vi kommer ihåg att vi alla alltid har ett ansvar att mötet ska bli så bra som möjligt. Det är lätt att glömma bort, då vi har lagt alldeles för mycket vikt på bemötanden istället för möten i Sverige de senaste åren.

Om vi ser oss som bemötta istället för att vara en part i ett möte, så lägger vi allt ansvar på den andra parten i mötet. Vi har också skapat hundratals regler i samhället för hur folk ska bemöta oss i olika situationer. Detta gäller inte minst oss med olika typer av funktionshinder. Jag vet inte hur många olika utredningar och böcker som har skrivits om hur folk ska bemöta oss. Däremot har jag inte hittat en enda om hur vi ska bemöta andra människor…

Allt ansvar läggs på den andra parten och inget ansvar läggs på oss. Detta innebär ju att jag i praktiken har ett tolkningsföreträde i varje möte. Oavsett om en person frågar mig om jag behöver hjälp i en viss situation eller inte, så kan jag välja att känna mig kränkt eller glad för frågan. Väljer jag att känna mig kränkt, är det alltid den andra personens fel. Jag är helt övertygad om att de flesta är nervösa och oroliga för att agera ”fel” eftersom mitt tolkningsföreträde ger mig fri tolkning oavsett deras agerande.

Det här gäller naturligtvis inte bara funktionshindrade, utan alla. Så fort en svagare roll i samhället möter en starkare, har den svaga tolkningsföreträde. Ingen människa är stark elller svag konstant, utan vi klär oss i olika roller beroende på vem vi möter. Det handlar om förhållandet mellan de två som möts. Chefer eller arbetsgivare, läkare eller patienter, föräldrar eller barn, säljare eller kunder. Ibland är vi svaga, ibland är vi starka. Om den starka rollen tilldelas allt ansvar i mötet/bemötandet för att mötet ska bli bra, är han eller hon helt beroende av den svaga rollens välvilja att tolka mötet positivt.

Den dagen vi inser att båda parter i ett möte har ett ansvar för att mötet ska bli så bra som möjligt, kommer många fler möten att gå bra. Då kommer vi alla att växa mycket mer i våra roller och som människor.

————-

Jättestolt och hedrad!!! Övriga finalister var Sven Otto Litorin och Therese Albrechtson. Mer kommer imorgon

Juryns motivering:
”Han är ett unikt exempel på att ingenting är omöjligt. Med en osjälvisk framtoning och en fantastisk förmåga att entusiasmera och inspirera smittar han av sig på sin omgivning. Han hjälper ett antal andra unga företagare med ledarskap och entreprenörskap. Att han har ett mycket stort kontaktnät, som han vårdar ömt och gärna delar med sig av, gör David Lega till en mycket framgångsrik nätverkare.”

För er som inte sett detta tidigare, länkar jag upp ett tal från SVT24 där jag pratar om identiteter och integration under Sällsynta Dagen.