Igår kväll hölls nomineringsstämman i Göteborg inför valet 2010. Jag är stolt och hedrad över att vara Göteborgs förstanamn till riksdagen och kommer att göra allt för att vi ska få fler mandat än tidigare val. I pressmeddelandet som gick ut nämndes följande 3 viktiga frågor som jag vill arbeta för:
Utökat föräldrastöd
Föräldrar spelar en otroligt viktig roll för att skapa ett gott samhälle. Om vi kan erbjuda stöd till föräldrarna är jag övertygad om att vi kommer få tryggare barn och familjer, och därmed också ett tryggare Sverige.
Fri företagsamhet
Ett enkelt och smidigt företagarklimat gynnar hela Sverige. Mindre krångel ger fler kreativa företagare och därmed fler arbetstillfällen. Det ska vara lönsamt att driva företag.
Funktionshinder – Tillgänglighet och Assistans
Bra förutsättningar för personer med funktionshinder, skapar möjligheter att deltaga samt att bidra till en positiv samhällsutveckling, efter egen förmåga.
Ytterligare en viktig fråga är folkhälsoarbetet. Ett preventivt fysiskt och psykiskt folkhälsoarbete gynnar ALLA på lång sikt, såväl enskilda som samhället i stort. Detta är viktiga och lönsamma investeringar för framtiden.
Ett varmt tack till alla som stöttade mig under stämman och till alla uppskattande mail och hälsningar via allt från sms till facebook!
Jag och Matilda G Stålbert, tredje namn på riksdagslistan
Pressmeddelandet kan du läsa här
”Många vet inte om att de är Kristdemokrater”
Expressen publicerar idag min debattartikel på sidan 4.
Läs artikeln på http://bit.ly/929vgc
eller nedan:
Nästa vecka är det exakt tio år sedan jag simmade min sista tävling som elitidrottare. Det är över 16 år sedan jag för första gången stod på en scen och pratade om personlig utveckling. Det är 25 år sedan min pappa kastade ner mig i havet för att jag skulle lära mig att simma. Det är 35 år sedan läkarna trodde att jag inte ens skulle kunna sitta upp i mitt liv.
Jag är säker på att alla kan utvecklas mycket längre än vad vi själva samt vår omgivning trodde var möjligt. Jag är också helt säker på att ingen människa kan utvecklas ensam, vi föds och lever tillsammans med andra i ett ömsesidigt beroende. Den vanligaste frågan jag har fått de senaste månaderna är ”Vad kul att du satsar på politiken, men varför valde du Kristdemokraterna?”. Hade den frågan kommit upp lika ofta om jag valt Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet? En vanlig efterföljande kommentar är: ”Jag visste inte att du är kristen”. Många verkar dessvärre tro att man måste vara religiös för att vara med i Kristdemokraterna.
Ska jag vara riktigt ärlig, så hade nog jag också, den förutfattade meningen. Först efter att jag läst på vad Kristdemokraterna faktiskt tycker och vill arbeta för, i stället för att bara läsa vad andra skriver att vi tycker, insåg jag att det jag har föreläst om de senaste tio åren är precis detsamma som Kristdemokraternas värdegrund bygger på.
Utan att ha en kristen bakgrund, så fann jag att mina värderingar helt överensstämmer med Kristdemokraternas. Jag har ofta använt ord som eget ansvar, personlig utveckling, krav och beröm. Kristdemokratin använder ord som värderingar, subsidiaritetsprincipen, personalism och ofullkomlighetstanken.
Ingen människa kan bli världsmästare ensam. I ofullkomlighetstanken – att ingen människa eller organisation är fullkomlig – ligger en enorm potential. Vi kan välja att förvalta och utveckla våra resurser, men i vissa lägen behöver vi alla hjälp för att kunna nå längre.
Därför kommer jag att arbeta för utökat familje- och föräldrastöd. Föräldrar spelar en otroligt viktig roll för att skapa ett gott samhälle. Men att vara förälder är ingen enkel sak, speciellt inte om man är ensam. Om vi kan erbjuda stöd till föräldrarna är jag övertygad om att vi kommer få tryggare barn och familjer, och därmed också ett tryggare Sverige. Med rätt blandning av kärlek och stöd, men också krav och beröm, så ökar sannolikheten att man får en stabil plattform att stå på i sitt liv.
Vi behöver också fler jobb! Få saker är så nedbrytande som arbetslöshet och känslan av att inte vara behövd. Vi behöver därför ett enkelt och smidigt företagarklimat. Mindre krångel ger fler kreativa företagare och därmed fler arbetstillfällen. Det skall vara lönsamt att driva företag.
Om jag får hjälp med det jag inte klarar på egen hand, så kan jag göra det jag är bra på. Ingen kan bli bäst på allt, men alla kan bli bra på något. Med hjälp av personlig assistans så kan jag ha en naturlig plats i samhället som alla andra. Jag kan ha ett arbete.
Jag har haft mycket tur i mitt liv. Jag har haft turen att både få stöd och krav hemifrån, men också från lärare, sjukgymnaster och tränare. Dessutom har jag haft förmånen att representera Sverige i flera mästerskap och i Paralympics, fått möjlighet att driva egna företag och tala om personlig utveckling för över hundratusen människor de senaste åren.
Jag har alltid arbetat för att fler ska få möjligheter att utvecklas i sina egna liv. Nu är det dags för mig att fortsätta detta arbete på den politiska arenan.
DAVID LEGA
I morse fick jag beskedet att min föreläsarkollega och vän, Mikael Reuterswärd, inte längre finns med oss.
Mikael var en av de gladaste och härligaste människor jag arbetat tillsammans med. Det är få människor som har en sådan glöd och entusiasm i allt de gör som Mikael hade, jag blev alltid glad i hans närhet. Samtidigt var han en av Sveriges absolut bästa föreläsare.
Jag och många med mig kommer alltid att minnas dig för din värme, ditt skratt och dina glada ögon.
Mikael ledde den första svenska expeditionen till toppen av K2 redan 1992. 1990 besteg han Mount Everest.
Igår var det 11e året som David Lega Cup gick av stapeln i Åby Simhall! Det är en barn- och ungdomstävling för alla, arrangerad av min moderklubb Mölndals ASS, där alla barn tävlar tillsammans, med och utan funktionsnedsättningar.
MASS var den första simklubben i Sverige som inkluderade handikappidrott i sin vanliga verksamhet och är än idag den enda med en helt inkluderad tävling. Målsättningen att alla ska vara med, och att vi alla kan lära av varandra genomsyrar fortfarande MASS och är en helt avgörande anledning till mina och många andras framgångar i bassängen.
Det är kanske inte bara den som är snabbast som duger? Jennie Ekström som bara simmar med en arm och med ett nyblivet världsrekord från Kortbane-VM i Rio. En av de ”långsammaste” i Mölndal igår, men på samma gång den mest hyllade och uppskattade simmaren på plats. Jag är helt övertygad om att Jennie och de andra från Team Frösunda påverkade alla i hallen igår under sitt uppskattade gästspel.
Här är lite bilder från tävlingen igår:
Idag publicerade G-P mitt svar på Haldestens ledare i veckan:
Maria Haldesten skriver på GPs ledarsida att jag och Monica Selin med vår debattartikel kränker alla föräldrar som vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga. Frågan är hur man kan veta att det handlar om ett liv i plåga? Är det vanligt att personer med funktionshinder önskar att de blivit skonade från livet?
Min mening har aldrig varit att kränka någon, men det är välkommet att Haldesten vill vara med i ett samtal som är alltför viktigt för att tystas av finkänslighetsskäl. Det vore dock önskvärt om det ödmjukt gick att diskutera det som vår artikel vill lyfta – nämligen att vi står inför en gränsdragningsproblematik som har stor betydelse för vårt samhälle.
Med en fosterdiagnostik som kan utröna alltfler egenskaper och som skall erbjudas samtliga gravida finns risken att sjukvården med offentliga medel bedriver en systematisk utsortering av människor. Vad sänder det för signaler till föräldrar och till personer med funktionshinder och vad får det för konsekvenser i samhället? Idag är det framförallt barn med Downs syndrom och synliga missbildningar som väljs bort. Imorgon kan det handla om dyslexi, vänsterhänthet, kön och ögonfärg. Kommer det i framtiden att vara okej att vara annorlunda? Får vi ha särskilda behov och vem ska betala för det extra stöd en person kan behöva om sjukvårdens signal till blivande föräldrar är att de som avviker med lätthet kan sorteras bort?
Haldesten skriver ”Fosterdiagnostiken kan inte ge svar på graden av funktionshinder, bara ge en vink om de många typer som kan avslöjas.” Det är just detta som är problemet. Vad är det egentligen vi selekterar bort? Vem kan avgöra sannolikheten för ett värdigt liv? Det finns tusentals ICA-Jerry i Sverige som lever goda och meningsfulla liv. Det är inte i huvudsak liv i plåga som förhindras med hjälp av fosterdiagnostik. Däremot riskerar vi att förlora ett tolerant samhälle där människor får vara olika och ha olika behov och förutsättningar.
David Lega
…förhoppningsvis kommer det in imorgon!
Till dess, en liten glad historia på samma tema 
Min och Monica Selins artikel: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.274745-vill-vi-leva-utan-ica-jerry-och-david-lega-
Maria Haldestens ledare: http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.276460-maria-haldesten-valj-inte-liv-till-varje-pris
Det känns efterlängtat och välbehövligt att personer med utvecklingsstörning ges och vågar ta plats i det offentliga rummet. Parallellt erbjuds en avancerad fosterdiagnostik som gör att en majoritet av alla foster med kromosomavvikelser eller synliga missbildningar inte blir födda i dag. Vilka kommer med framtidens teknik att sorteras bort från vårt samhälle? Vi måste diskutera var vi vill att gränserna ska gå och vem som kan avgöra vad som är ett värdigt liv, skriver David Lega och Monica Selin, (KD).
Läs G-P artikeln här eller nedan:
Ett samhälle utan David Lega och ICA-Jerry?
Från den svenska nöjesscenen, via reklam och TV har en grupp människor klivit in i det svenska folkhemmet och fått oss att skratta och le åt det som för många tidigare upplevts som lite besvärande och tabubelagt. Glada Hudik-teatern spelar för utsålda hus, praktikanten Jerry i ICA-reklamen tillägnas facebook-grupper och Linda Hammar från Köping prisas och älskas av alla. Ett antal personer med Downs syndrom och utvecklingsstörning har gått genom rutan och tagit plats i våra hjärtan.
De flesta av oss är måna om att bidra till ett öppet och tolerant samhälle där det okränkbara människovärdet skall ligga till grund för hur vi bemöter varandra. Därför känns det efterlängtat och välbehövligt att personer med utvecklingsstörning ges och vågar ta plats i det offentliga rummet. De behövs för att påminna oss om att vi alla har en funktion att fylla i ett öppet samhälle som präglas av mångfald, ödmjukhet, omtanke, respekt och medmänsklighet.
Men parallellt med denna uppfriskande trend sker inom sjukvården en annan utveckling. En utveckling som är svår att tala om utan att hamna i ett dogmatiskt skyttegravskrig där allt är svart eller vitt. Ändå menar vi att det är vår plikt som samhällsmedborgare, politiker och medmänniskor att våga fråga oss själva och varandra vad vi vill att sjukvården ska erbjuda oss och vilken etik som ska ligga till grund för sjukvårdens normer och verksamhet. Sjukvårdens uppdrag är att bota och lindra. Den fosterdiagnostik som idag erbjuds, och som blir allt mer avancerad, handlar om mycket mer än dessa båda uppdrag.
Ultraljudsundersökningar är den vanligaste formen av fosterdiagnostik. Den erbjuds till gravida kvinnor för att fastställa beräknat förlossningsdatum och antalet foster, men också för att söka eventuella missbildningar. Idag erbjuder 14 av 21 landsting även Kub-test till alla gravida. Testet går ut på att avgöra sannolikheten för kromosomavvikelser. Om dagens teknik funnits på 70-talet hade en av oss inte blivit född, fått växa upp och leva ett mycket aktivt och rikt liv. Dagens teknik gör att en majoritet av alla foster med kromosomavvikelser eller synliga missbildningar inte blir födda idag. Vilka kommer med framtidens teknik att sorteras bort från vårt samhälle?
Att bli förälder är bland det största man kan vara med om under sitt liv. Att plötsligt få ansvaret för en ny liten person väcker en strävan efter att bli så god förälder som möjligt och skapa bästa tänkbara förutsättningar för sitt barn. Baksidan av att vi vill att allt ska bli så perfekt är att vi tenderar att bli onödigt rädda för att det inte ska bli som vi har tänkt oss. Denna rädsla skapar en önskan om att kontrollera det som egentligen inte låter sig kontrolleras. Ingen fosterdiagnostik i världen kan nämligen utröna de väntade barnens framtid och garantera god fysisk och psykisk hälsa, lycka och välgång.
Vetenskapen är fantastisk och driver ständigt framåt som om den hade eget liv. Men eftersom vetenskapen och möjligheterna inte har några inbyggda etiska sensorer eller spärrar är det du och jag som måste sätta gränserna.
Det som idag kan upplevas som science fiction kan imorgon vara ett erbjudande från mödravården som ställer förväntansfulla blivande föräldrar inför beslut med svåra etiska implikationer. Även om det slutgiltiga beslutet ligger hos föräldrarna menar vi att sjukvården fyller en ovärderlig normativ roll i sammanhanget och att det är samhället – du och jag – som avgör vilka normer som ska styra sjukvården. Därför måste vi på allvar diskutera var vi vill att gränserna ska gå och vem som kan avgöra vad som är ett värdigt liv.
I Danmark har etiska rådet nyligen slagit larm om den utveckling som innebär att det, sedan Kub-test för alla gravida infördes 2004, föds betydligt färre barn med Downs syndrom. Samtidigt har den danska hälsovårdsstyrelsen gått ut och sagt att samhället skulle kunna spara pengar om fler kvinnor valde att göra abort på grund av ärftliga syndrom och sjukdomar.
Om vi vill ha ett samhälle där personer som ICA-Jerry och David Lega känner sig hemma måste också sjukvården ha en normativ inställning i samma anda. I de fall fosterdiagnostik kan leda till att man kan upptäcka fel som går att lindra och bota är den naturligtvis en ovärderlig tillgång och möjlighet. Fosterdiagnostiken kan också bidra till att förbereda blivande föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Men den trend vi ser idag visar tyvärr på att fosterdiagnostik i huvudsak handlar om att upptäcka avvikelser som ger oss möjlighet att selektera bort foster. Det är denna trend som klingar så falskt ihop med hyllningarna av handikappidrottare och Köpinggänget.
David Lega (KD)
Entreprenör och före detta handikappidrottare
Monica Selin (KD)
Oppositionsråd i Västra Götalandsregionen
Det var alldeles för länge sedan jag skrev i bloggen, det har varit en intensiv period med föredrag, möten med mera nu innan jul. Men nu under veckorna som kommer ska jag skriva lite mer tankar och funderingar som jag har haft med mig under de gångna veckorna!
Till att börja med så vet vi hur regeringen valt att fördela pengarna till Svensk Idrott under 2010. Det blir mer gemensamma pengar, med större frihet att fördela för oss inom RF istället för detaljreglering!
Vi jobbar vidare med LegaWear för att göra en nylansering i januari. Spännande!
Jag fick en otroligt fin julklapp av Henning Svendsen när jag föreläste för Göteborgs Folkhögskola! Originalteckningen av Rekord-Magasinets omslag med simmaren Arne Borg, som fick bragdguldet 1926.
Rekord-Magasinet var en svensk idrottstidning för ungdomar.
Mitt under det andra världskriget, den 1 december 1942, utkom det första numret av Rekord-Magasinet. Den var ett inslag i samhällsdebatten men också för att ge ungdomarna goda förebilder. Bakom tidningen stod Edwin Ahlqvist. Tidningen försökte även motverka fascism och nazism. Den gav reportage om idrottshändelser, porträtterade idrottstjärnor och skildrade sporten i ord och bilder. Tidningen lades ned 1969.
Nästa inlägg kommer snart, ikväll är det standup med Eddie Izzard på Scandinavium!
I morse när vi kom till Blitz Academy visade det sig att det hade varit inbrott under natten och flera datorer, kameror och DVDspelare stulits från kontoret. De hade brutit hål i taket på huset, eftersom det är galler på fönster, och tagit sig in den vägen. I Sverige hade det varit irriterande och tråkigt, här är det en katastrof. Nu måste vi försöka hitta sätt att få in ny teknik hit ner… Det är enda sättet att ha en bra fungerande kontakt till Sverige.
Men igår var det avslutning på projektet. Jag skickar lite bilder på alla dessa fantastiska elever (här kallade Learners) och ledare från veckan som gått. Dessa bilder visar vad jag kommer att bära med mig när jag kommer hem
